Riksrevisionen har alldeles rätt men ändå helt fel utifrån inspektionen av skolinspektionen

Hans-Åke Scherp

Det stämmer att utformningen av den pedagogiska verksamheten är mest avgörande för kvaliteten i elevernas kunskapsbildning. De har även rätt i att planer som styrmedel inte har någon större påverkanseffekt på undervisningen. De har även rätt i att skolinspektionen därmed inte bör ägna sig åt att kontrollera förekomsten av planer och granska vilken kvalitet de olika planerna har.

Problemet uppstår när riksrevisionen föreslår hur skolinspektionen ska förändra sin inspektionsverksamhet Man hänvisar till forskningen när man hävdar att utformningen av den pedagogiska verksamheten är den viktigaste faktorn för kvaliteten i elevernas lärande men man har uppenbarligen inte vänt sig till forskningen när det gäller att förstå hur skolutveckling och en skolas kvalitetsutveckling går till. Om syftet med inspektionerna ska vara att bidra till skolors kvalitetsutveckling behöver inspektionsverksamheten bygga på och utformas utifrån den kunskap som finns inom skolutvecklingsområdet dvs hur utvecklingsarbete behöver utformas för att höja kvaliteten i elevers kunskapsbildning. Det sker inte genom att man inspekterar och kontrollerar lärares sätt att undervisa.

Om inspektionerna ska ha en positiv effekt på skolors kvalitetsförbättringar behöver de i så fall riktas mot kvaliteten i skolornas kvalitetsarbete. Om en skola har en hög kvalitet på sitt kvalitetsarbete kommer det att leda till allt bättre resultat oavsett vilka resultat man har vid inspektionstillfället. Vad är då en hög kvalitet på kvalitetsarbetet som vilar på vetenskaplig grund?

En hög kvalitet som vilar på vetenskaplig grund

En hög kvalitet på systematiska kvalitetsarbetet innebär att man på skolan har en hög dynamisk kvalitet. Det innebär att samtliga medarbetare ägnar sig åt att lära om och bidra till den gemensamma kunskapsbildningen om hur man kan bli allt bättre på att förverkliga uppdraget. Kvalitetsindikatorer på en skola för den dynamiska kvaliteten utifrån ett lärandeperspektiv är t.ex:

  • Bra system för att upptäcka ”problem”.
  • Medarbetarna vill lära och utvecklas.
  • Fokus ligger på det man kan påverka.
  • Gemensamt lärande.
  • Gemensamt skapad vägledande pedagogisk helhetsidé kopplad till uppdraget.
  • Ledare med god förståelse av vardagsverksamheten.
  • Skapandet av nya lärdomar om hur man på bästa sätt bidrar till elevernas lärande.
  • Att man undersöker sambandet mellan hur man arbetar och vad man uppnår.
  • Att man undersöker i vilken grad man lyckas förverkliga sina lärdomar i praktiken.
  • Lärande på alla nivåer

Det är med hjälp av den dynamiska kvaliteten man successivt uppnår allt högre kvalitet i resultat och i de lärprocesser som ligger till grund för resultaten. Kvalitetsarbete blir därmed synonymt med skolutveckling.

Dynamisk kvalitet

Lärare beforskar sin egen vardagsverksamhet genom att systematiskt i olika lärgrupper fördjupa sin förståelse av samband mellan det man gör och det man uppnår med det man gör samt gemensamt lära om hur man ska kunna bli allt bättre på att förverkliga sina lärdomar om lärande och undervisning i konkreta vardagssituationer. (Se filmen En Modell för att förstå och förverkliga lärandebaserad skolutveckling) Det finns ett kraftfullt stöd i vetenskapssamhället att kvalitetsförbättringar i skolor är tydligast där medarbetare ägnar sig åt gemensam systematisk kunskapsbildning i och utifrån sin egen vardagsverksamhet. (Scherp, 2003; Scherp & Scherp, 2007; Timperley m fl, 2007; Robinson, 2007; Holtappel, 2009; Hattie, 2009; McKinsey, 2010; Timperley, 2013; Scherp, 2013)

 

En reaktion på “Riksrevisionen har alldeles rätt men ändå helt fel utifrån inspektionen av skolinspektionen

  1. Hans-Erik Persson

    Får man hoppas att så många politiker som möjligt tar sig tid att läsa dess två artiklar om den politiska styrningen. För min egen del finner jag god samstämmighet mellan vad som skrivs i artiklarna och vad jag själv känner som rimligt utan att jag för den skulle kan komma med vetenskapliga referenser utan främst relaterar till erfarenheter från den s.k. verkligheten.
    Men särskilt när man ska försöka sätta ett ”gem” mellan vetenskap-profession-politik kan det lätt bli en del missförstånd om ord och begrepp. Tänker närmast på orden kvalitet, processer och resultat. När politiken känner sig pressad utlovas gärna ”att vi ska säkerställa kvaliteten och den ska vara likvärdig”, eller något i den stilen. Vad menar man då? Att alla ska möta samma professionella förhållningsätt i alla landet skolor? Eller menar man kanske att alla ska uppnå en viss nivå i PISA testen eller motsvarande? Eller menar man något helt annat? Om jag förstår dessa artiklar rätt så kan man påstå att kvaliteten är god om processerna i lärandet är god. Men hur ska man förklara för politiken att man måste inse att det är professionen, tillsammans med den ”obetalde medarbetaren” som slutligen avgör detta?
    Det finns en del som kanske kan utvecklas och förtydligas för att dessa olika målgrupper ska förstå varandra när man talar om nämnda begrepp?
    Låt mig avslutningsvis i detta inlägg, beröra frågan om innehållet i lärandet och hur det uppfattas relatera till resultaten. Inte minst när man talar om ”krisen” i skolan hänvisas i den politiska och allmänna debatten till PISA studierna och andra internationella och nationella studier. För mig är det rätt stor skillnad mellan lärande som stärker motivationen/nyfikenheten, eller som bygger på kortsiktig ”minnesträning”, eller läsförmåga och läsförståelse som verktyg för fortsatt lärande. Undrar ibland varför det så sällan för en diskussion, i vart fall inom området politiks styrning, om innehållet i lärandet. Det borde väl, om något, vara ett område där det är legitimt för politiken att uttrycka förväntningar och avsikter.

Kommentarer inaktiverade.