Om skolutveckling och ledarskap

De lärdomar jag dragit om barns lärande gäller även för skolutveckling. Medarbetares inre motivation som drivkraft för skolutveckling och kvalitetsarbete är viktigare än kontroller, inspektioner, uppifrån initierade anmodanden och mätningar.

Pedagoger ändrar främst sitt arbetssätt till något som de anser vara bättre när de stöter på problem i sin pedagogiska vardag. När barnen inte lär och utvecklas i den omfattning man utifrån tidigare erfarenheter har anledning att förvänta sig har man problem. Ur ett pedagogperspektiv är skolutveckling främst en problemlösningsprocess som drivs av vardagsfrågor och dilemman. För att finna mer ändamålsenliga lösningar på de komplexa pedagogiska vardagssituationer de ställs inför behöver pedagoger vara medaktörer i den systematiska kunskapsbildningen om lärande och undervisning. Lärdomar man själv varit med att skapa omsätts i högre grad i handling än andras uppfattningar om vad man bör göra.

Som skolledare är det ingen idé att bråka på pedagoger för vad de gör eller inte gör – de gör det de gör i alla fall så länge som de har den förståelse de har av uppdraget och så länge man har de lärdomar man har om hur man förverkligar detta uppdrag. Varaktig förändring kräver att man kommer fram till andra lärdomar som blir vägledande för görandet.

Skolledarskapet behöver därför inriktas på att skapa goda organisatoriska och kvalitetsmässiga förutsättningar för medarbetarnas och den egna systematiska kunskapsbildningen om lärande, undervisning och ledarskap.